Vad ser du?

by Mikaela Bjerring on 10 augusti, 2012 · 2 comments

in Emotionell frihet, Livet - Livsstil, Lycka

Varje dag passerar vi så många människor. Allt för sällan stannar vi upp för att verkligen se. Vad ser du i din omgivning? Vad ser du i dig själv? Vad väljer du att se i andra? Vad ser du?

Vad vi ser när vi öppnar ögonen

Jag ser ett äldre par som sitter på en bänk. De håller varandra i handen. Jag ser hur dom kramar varandras händer hårdare medans deras kärleksfulla ögon möts…

Jag ser ett ungt par som går med en barnvagn. Helt betagna går de under tystnad med sina blickar fokuserade på den nyskapande lilla varelsen…

Jag ser en äldre man som promenerar långsamt. Hans händer håller han stödjande bakom ryggen och hans blick drar sig om och om upp mot himlen. Det finns ett lugn som omger honom…

Jag ser en hemlös man som sitter på en kyrkotrappa. Hans händer är knäppta och hans blick är nedsänkt. Hans hem är nedpackat i slitna plastpåsarna som ligger vid hans fötter. Nästintill orörlig sitter han där med sina händer hårt pressade mot varandra.

Mina tankar börjar vandra och jag undrar vad som hade gjort honom hemlös. Detta är någons son, någons barnbarn, någons syskon, någons första kärlek och någons barndomsvän. Kanske hade han någon gång varit gift med egen familj? Vad var det som fick honom att förlora allt?

Den hemlösa mannen höjer efter en stund huvudet och tittar framåt med en avtrubbad blick. Jag går fram till kyrkotrappan och sätter mig bredvid. Jag samlar mig någon minut innan jag frågar rakt ut ”Hur kommer det sig att du är hemlös? ”Mannen vrider något besvärat på sig. Till slut svarar han ”Det bara blev så.”

Vi pratar en stund. Sen reser han sig upp, samlar ihop sina slitna påsar som symboliserar det liv han har kvar. ”Jag lämnade mitt liv bakom mig, nu har livet lämnat mig”, säger han med en låg röst. ”Finns där liv, finns där hopp”, svara jag. Han tar fram en näsduk och börjar torka sina händer. Någon minut av tystad passerar innan han säger ”Men finns det inget hopp finns det inget liv.” Han viker försiktigt ihop sin näsduk och stoppar omsorgsfullt ner den i fickan på sin rock. ”Men du satt här och bad, då måste du fortfarande känna hopp?”. Jag vet inte om det var av sorg eller skam, men han sänkte åter blicken innan han lät orden kom ut ”Jag bad om att slippa leva.”

Jag såg efter honom när han gick där ifrån. Jag hade en klump i halsen, kände mig omtumlad efter vår konversation och alla tankar och känslor som börjat flöda. Under vårt samtal hade det visat sig att han en gång hade haft en familj, barn och en karriär. Han hade varit professor och älskat sitt jobb. Han hade haft en familj som han avgudat. En dag förlorade han allt. Efter det förlorade han hoppet.

Varje dag passerar vi så många människor. Allt för sällan stannar vi upp för att verkligen se. Allt för ofta är vi för snabba på att döma. Vad ser du i din omgivning? Vad ser du i dig själv? Vad väljer du att se i andra? Vad ser du?

{ 2 comments… read them below or add one }

1 Petter november 30, 2012 kl. 18:26

Det finns så mycket som vi blundar för, härligt när någon öppnar ögonen.

Svara

2 Carolina november 30, 2012 kl. 18:30

Underbart skrivet Mikaela <3

Svara

Leave a Comment

Keep me up to date, sign me up for the newsletter!

Previous post:

Next post: