Jag är tillbaka i trakter som jag såväl känner igen. 15 somrar, en blinkning, en evighet. En hel barndom, hur många steg? I min barndoms magiska värld vandrar jag idag samma väg. I gamla fotspår som för länge sedan suddats ut, i sällskap med minnen som aldrig bleknat bort.

Att vandra nya vägar

Jag minns det som om det var igår. Det var glitter i havet och kritvita stränder. Sanden som brände våra fötter där vi sprang. En grönskade skog och blomstrande ängar. Hästar i hagen och brunbrända ben. Varje dag var en evighet, med ett nu som aldrig tog slut.

I skogen fann vi vår egen förtrollade värld. Vi var strandsatta pirater och magiska älvor. Vi dansade i regnet och klättrade i träd. Med vilda blommor från ängarna prydde vi våra hår. Vi badade i timmar utan att känna kyla. Vi sprang barfota på stenar utan att känna smärta. Den röda-vita rosen fick oss att fly in i skogens djup. Det var vilt, det var fritt och det var vårt. Somrarna kom och somrarna gick, tills dom började svepa förbi och till sist tog slut.

I min barndoms magiska värld vandrar jag idag samma väg. I gamla fotspår som för länge sedan suddats ut, i sällskap med minnen som aldrig bleknat bort. Med ett leende på läpparna och värme i mitt hjärta tänker jag, min barndom vilar här.

 

4 Kommentarer

  1. Anja

    Fin skrivit!

    Svara
    • Mikaela Bjerring

      Tack Anja!

      Svara
  2. Mia L

    Så underbart skrivit! Vissa minnen bär vi med oss för livet.

    Svara
    • Mikaela Bjerring

      Tack! Ja vissa minnen bleknar aldrig.

      Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att kunna lämna en kommentar så måste du godkänna vår integritetpolicy genom att klicka i rutan. Läs mer

Jag som skriver heter Mikaela Bjerring och bor i Malmö. Här på bloggen delar jag med mig av mina tankar, insikter, erfarenheter, vardagsbetraktelser, resor och upplevelser m.m. Läs mer här

Close