Ibland behöver man fly en stund för att hinna ikapp. Ge sig själv tid att sortera sina tankar, rensa ut i sitt inre och ladda med energi. Påminna sig själva om vad som egentligen är viktigt i livet och bara njuta av tillvaron och stunden för vad den är.

När jag var bosatt i Dubai så var öknen min tillflykt. Min egen oas där jag kom för att dra efter andan, ge näring till min själ och för en stund tillåta mig själv att bara va. Känslan att befinna sig i mitten av ingenstans. Ändlösa rullande sanddynor som kan bli flera hundra meter höga. Ljuset, färgerna och tystnaden är lyrisk. Synen av en enorm röd sol som sakta sänker sig ner längs den västra horisonten. Ett otroligt sceneri som tillåter en att glömma alla bevis på en människoskapad värld.

När den brinnande solen slutligen försvinner ner, läggs de oändliga sanddynorna under ett totalt mörker för att enbart efter ett ögonblick åter lysa upp av en otrolig stjärnhimmel. Det starka ljuset som stjärnorna speglar kan få vem som helst att tro på att ett liv utanför vår planet måste existera.

Soluppgången är något man aldrig glömmer. En förnimmelse av att bli född på nytt. En total själslig tillfredsställelse. En ny dag som gryr med nya möjligheter. En känsla utan begränsningar som speglar den oändlighet av gyllene mark under dina bara fötter. En enorm våg av välbehag som får allt att kännas så okomplicerat.

Ibland behöver man fly för en stund för att hinna ikapp. Ge sig själv tid att sortera sina tankar, rensa ut i sitt inre och ladda med energi. Påminna sig själva om vad som egentligen är viktigt i livet och bara njuta av tillvaron och stunden för vad den är.

Relaterade inlägg:

• Några tankar om lycka
• Världen skulle behöva mer Kintsukuroi
• Wabi Sabi – en japansk livsfilosofi
• 10 vanliga tecken på magnesiumbrist (extern länk)